Svensk text längre ner på sidan
CABINET OF EXPERTISE AND RESTORATION
CATHERINE BOURLET
Art Historian graduated from the Sorbonne and Visual Artist
Former collaborator at the Museum of Art and History in Geneva
Consulting expert for customs, museums, and insurance companies
Art as a Natural Certainty
The paintings of Grus Lindgren are remarkable and striking; they capture our attention with a powerful magnetic force. The artist, born in Sweden in 1962, did not follow a formal artistic education in the traditional sense. He did not graduate from an academy or art school. His sensitivity developed organically, emerging little by little through the experiences that shaped his life. His interest in drawing appeared already in childhood. The young Swede connected his visual artistic practice with a passion for music. Indeed, from a very early age, he was a gifted musician. Trained in the classical repertoire, Grus Lindgren eventually discovered jazz and found within it a creative freedom that is equally reflected in his painted works.
Visual arts truly established themselves in Lindgren’s life when he moved to Andalusia in southern Spain. There, the artist found an environment conducive to painting and began dedicating his life to it. Recalling this region, where he still resides today, he remembers: “I silently absorbed the light, the colors, the play of Mediterranean shadows.” As is his habit, the artist draws nourishment from his surroundings and his environment, transferring all these influences into his painting.
A Dreamlike Escape
The paintings of Grus Lindgren are characterised by a frank, powerful, and direct light that leaves very little room for shadows. This light gives his painting a strong visual quality, causing the works not merely to resemble reality but to transcend and surpass it. The artist’s color palette stands out above all through its relative simplicity. Indeed, there is a strong predominance of the primary colors — red, blue, and yellow. Total Freedom, painted in 2022, perfectly illustrates this liberation expressed through the artist’s chromatic palette. The canvas contains no secondary colors; only touches of white discreetly interrupt the dance of magenta, cyan, and ochre.
The figures and characters painted by Lindgren often stand out against a monochrome background where a flat field of primary color acts as a spatial and temporal setting. Dog Dots, painted in 2018, is a perfect example. The Dalmatian is captured in motion, appearing to trot along unhurriedly. But its paws do not touch the ground; it floats within an undefined space. The artist extracts his figures from the real world and places them into a dreamlike realm, onto a canvas that transcends the limits of reality.
This extraction from reality reaches its full complexity when the subjects of the painting are integrated into a realistic and defined setting. The artist always succeeds in incorporating this oneiric dimension that constantly seems to underpin his work. Thus, Waiting for the Third Act depicts a couple of young men dressed in ceremonial attire. They are seated on a sofa within a highly elegant interior characterised by intricate parquet flooring, a large mirror, and tall doors. Despite this, the palette used remains very restrained: the characters are painted in cyan, the décor in magenta, and the light in ochre. This simplification of the chromatic palette is emphasised by the fragmentation of the light emanating from the reflection of a large crystal chandelier. The artist breaks this logical continuity between the figures and the space by clearly representing the reflection as the source of the light, which therefore seems to originate from a space that is included within, yet distinct from, reality.
Between Disappearance and Appearance
This light, which seems to emanate from the mirror, also reflects one of the central aspects of Lindgren’s painting, which constantly plays with the notions of appearance and disappearance. Turn the Page and Move On and Bright Future are two perfect examples of this. Both works deal with a similar subject.
In both paintings we find a human figure — male in one and female in the other — seemingly disappearing into the pictorial space through a chromatic interplay that erases the boundary between the character and its surroundings.
In Turn the Page and Move On, a young woman emerges from the blue background. Her feet merge with the background of the painting; their volume can be sensed, but the figure only truly materialises when flesh extricates itself from the blue that covers almost everything. The upper part of the figure disappears behind a blue newspaper. The paper stands out slightly from the background, yet the upper left corner of the newspaper blends perfectly into it, placing the woman’s torso and face within an impossible space oscillating between presence and absence. One arm of the young woman is flesh-toned; the other is already covered in blue.
In Bright Future, the disappearance is created through a different effect. The body of the man seated with his back turned on a bench is not covered by the cyan composing the background of the painting. On the contrary, a transparency effect takes place as the colors forming the lower part of his body seem to fade away, becoming merely the memory of that color, represented through a white veil that still outlines the man’s body.
The viewer may interpret these two works as depicting the disappearance of the bodies and characters that are their subjects, but it is equally possible to perceive the opposite movement: the appearance of these bodies, which seem to be born from the chromatic background. Here, the artist touches upon profound metaphysical questions: absence cannot exist without the prior presence of the subject; death does not exist outside of life; the figure in a painting is not real — it emerges from the painting itself.
An Art of Sensation
Lindgren describes the artistic process that takes place within him. He explains: “These are often questions I go through […] I then have the possibility to go deeper within myself, and an image begins to form internally. When this image becomes sufficiently clear, it urges me to go even further. It is like the perception of a presence, of something that exists. […] I feel an immense desire — almost a necessity — to paint what I have seen.”
Lindgren’s artistic approach is therefore perfectly reflected in his works. He seeks to embody sensation, the image that forms within him. He paints apparitions, and his painting itself is an apparition. Without providing definitive answers, the canvases of Grus Lindgren provoke reflection and evoke emotion because they position themselves midway between abstraction and representation. They offer certain keys to understanding while at the same time leaving the viewer a great freedom of interpretation.
In essence, Grus Lindgren is a jazz artist not only when he plays music, but also when he paints. He perfectly masters the freedom of improvisation while remaining capable of associating it with a clear, readable, and comprehensible structure.
Catherine Bourlet
Art Expert
The paintings of Grus Lindgren are remarkable and striking; they capture our attention with a powerful magnetic force. The artist, born in Sweden in 1962, did not follow a formal artistic education in the traditional sense. He did not graduate from an academy or art school. His sensitivity developed organically, emerging little by little through the experiences that shaped his life. His interest in drawing appeared already in childhood. The young Swede connected his visual artistic practice with a passion for music. Indeed, from a very early age, he was a gifted musician. Trained in the classical repertoire, Grus Lindgren eventually discovered jazz and found within it a creative freedom that is equally reflected in his painted works.
Visual arts truly established themselves in Lindgren’s life when he moved to Andalusia in southern Spain. There, the artist found an environment conducive to painting and began dedicating his life to it. Recalling this region, where he still resides today, he remembers: “I silently absorbed the light, the colors, the play of Mediterranean shadows.” As is his habit, the artist draws nourishment from his surroundings and his environment, transferring all these influences into his painting.
A Dreamlike Escape
The paintings of Grus Lindgren are characterised by a frank, powerful, and direct light that leaves very little room for shadows. This light gives his painting a strong visual quality, causing the works not merely to resemble reality but to transcend and surpass it. The artist’s color palette stands out above all through its relative simplicity. Indeed, there is a strong predominance of the primary colors — red, blue, and yellow. Total Freedom, painted in 2022, perfectly illustrates this liberation expressed through the artist’s chromatic palette. The canvas contains no secondary colors; only touches of white discreetly interrupt the dance of magenta, cyan, and ochre.
The figures and characters painted by Lindgren often stand out against a monochrome background where a flat field of primary color acts as a spatial and temporal setting. Dog Dots, painted in 2018, is a perfect example. The Dalmatian is captured in motion, appearing to trot along unhurriedly. But its paws do not touch the ground; it floats within an undefined space. The artist extracts his figures from the real world and places them into a dreamlike realm, onto a canvas that transcends the limits of reality.
This extraction from reality reaches its full complexity when the subjects of the painting are integrated into a realistic and defined setting. The artist always succeeds in incorporating this oneiric dimension that constantly seems to underpin his work. Thus, Waiting for the Third Act depicts a couple of young men dressed in ceremonial attire. They are seated on a sofa within a highly elegant interior characterised by intricate parquet flooring, a large mirror, and tall doors. Despite this, the palette used remains very restrained: the characters are painted in cyan, the décor in magenta, and the light in ochre. This simplification of the chromatic palette is emphasised by the fragmentation of the light emanating from the reflection of a large crystal chandelier. The artist breaks this logical continuity between the figures and the space by clearly representing the reflection as the source of the light, which therefore seems to originate from a space that is included within, yet distinct from, reality.
Between Disappearance and Appearance
This light, which seems to emanate from the mirror, also reflects one of the central aspects of Lindgren’s painting, which constantly plays with the notions of appearance and disappearance. Turn the Page and Move On and Bright Future are two perfect examples of this. Both works deal with a similar subject.
In both paintings we find a human figure — male in one and female in the other — seemingly disappearing into the pictorial space through a chromatic interplay that erases the boundary between the character and its surroundings.
In Turn the Page and Move On, a young woman emerges from the blue background. Her feet merge with the background of the painting; their volume can be sensed, but the figure only truly materialises when flesh extricates itself from the blue that covers almost everything. The upper part of the figure disappears behind a blue newspaper. The paper stands out slightly from the background, yet the upper left corner of the newspaper blends perfectly into it, placing the woman’s torso and face within an impossible space oscillating between presence and absence. One arm of the young woman is flesh-toned; the other is already covered in blue.
In Bright Future, the disappearance is created through a different effect. The body of the man seated with his back turned on a bench is not covered by the cyan composing the background of the painting. On the contrary, a transparency effect takes place as the colors forming the lower part of his body seem to fade away, becoming merely the memory of that color, represented through a white veil that still outlines the man’s body.
The viewer may interpret these two works as depicting the disappearance of the bodies and characters that are their subjects, but it is equally possible to perceive the opposite movement: the appearance of these bodies, which seem to be born from the chromatic background. Here, the artist touches upon profound metaphysical questions: absence cannot exist without the prior presence of the subject; death does not exist outside of life; the figure in a painting is not real — it emerges from the painting itself.
An Art of Sensation
Lindgren describes the artistic process that takes place within him. He explains: “These are often questions I go through […] I then have the possibility to go deeper within myself, and an image begins to form internally. When this image becomes sufficiently clear, it urges me to go even further. It is like the perception of a presence, of something that exists. […] I feel an immense desire — almost a necessity — to paint what I have seen.”
Lindgren’s artistic approach is therefore perfectly reflected in his works. He seeks to embody sensation, the image that forms within him. He paints apparitions, and his painting itself is an apparition. Without providing definitive answers, the canvases of Grus Lindgren provoke reflection and evoke emotion because they position themselves midway between abstraction and representation. They offer certain keys to understanding while at the same time leaving the viewer a great freedom of interpretation.
In essence, Grus Lindgren is a jazz artist not only when he plays music, but also when he paints. He perfectly masters the freedom of improvisation while remaining capable of associating it with a clear, readable, and comprehensible structure.
Catherine Bourlet
Art Expert
Swiss Experts – Expert at the Swiss Chamber of Technical and Scientific Judicial Experts, Bern
A.E.X.E.A. – Association of Approved European Experts, Paris
A.E.X.E.A. – Association of Approved European Experts, Paris
EXPERTIS- OCH RESTAURERINGSBYRÅ
CATHERINE BOURLET
Konsthistoriker utbildad vid Sorbonne och bildkonstnär
Tidigare medarbetare vid Musée d’Art et d’Histoire i Genève
Rådgivande expert för tullmyndigheter, museer och försäkringsbolag
Konsten som en naturlig självklarhet
Grus Lindgrens målningar är slående och uttrycksfulla; de fångar vår uppmärksamhet med en stark magnetisk kraft. Konstnären, född i Sverige 1962, har egentligen inte följt någon formell konstutbildning. Han är inte examinerad från någon konstakademi eller konstskola. Hans känslighet utvecklas organiskt och träder fram gradvis. Den uppenbarar sig genom de erfarenheter som formar hans liv. Hans intresse för teckning visar sig redan i barndomen. Den unge svensken förenar sitt bildskapande med en passion för musik. Han är nämligen sedan mycket tidig ålder en begåvad musiker. Efter utbildning inom den klassiska repertoaren upptäcker Grus Lindgren till slut jazzen och finner där en kreativ frihet som också kommer till uttryck i hans måleri.
Bildkonsten får en verkligt central plats i Lindgrens liv när han flyttar till Andalusien i södra Spanien. Där finner konstnären en miljö som lämpar sig för måleri och börjar ägna sitt liv åt det. När han talar om denna region, där han fortfarande bor, minns han: ”Jag tog tyst in ljuset, färgerna och de medelhavska skuggornas spel.” Som så ofta hämtar konstnären näring ur sin omgivning och sitt sammanhang och överför alla dessa influenser till sitt måleri.
En drömlik eskapad
Grus Lindgrens målningar kännetecknas av ett klart, kraftfullt och direkt ljus som lämnar mycket lite utrymme åt skuggor. Detta ljus ger hans måleri en stark plastisk kvalitet som gör att verken inte sammanblandas med verkligheten utan snarare överskrider och transcenderar den. Konstnärens färgpalett utmärker sig framför allt genom sin relativa enkelhet. Man finner en tydlig dominans av primärfärgerna – rött, blått och gult. Total Freedom, målad 2022, tycks perfekt vittna om den frigörelse som sker genom konstnärens kromatiska palett. Duken innehåller inga sekundärfärger; endast vita accenter bryter diskret magentans, cyanens och ockrans dans.
De figurer och gestalter som Lindgren målar framträder ofta mot en enfärgad bakgrund där ett fält av primärfärg fungerar som ett rumsligt och tidsmässigt sammanhang. Dog Dots, målad 2018, är ett perfekt exempel på detta. Dalmatinern fångas mitt i rörelsen; den tycks trava fram utan brådska. Men dess tassar vidrör inte marken; den svävar i ett obestämt rum. Konstnären lyfter ut sina figurer ur den verkliga världen och placerar dem i ett drömlikt universum, på en duk som överskrider verklighetens gränser.
Detta frigörande från verkligheten når sin fulla komplexitet när målningens motiv integreras i en realistisk och tydligt definierad miljö. Konstnären lyckas alltid införliva denna drömlika dimension som ständigt tycks ligga till grund för hans arbete. Waiting for the Third Act föreställer således ett par unga män i högtidskläder. De sitter i en soffa placerad i en mycket elegant interiör med avancerat parkettgolv, en stor spegel och höga dörrar. Trots detta förblir den använda färgpaletten mycket begränsad: figurerna är målade i cyan, miljön i magenta och ljuset i ockra. Denna förenkling av färgpaletten förstärks av det fragmenterade ljuset som utgår från reflektionen av en stor kristallkrona. Konstnären bryter denna logiska kontinuitet mellan figurerna och rummet genom att tydligt framställa reflektionen som ljusets källa, vilket gör att ljuset tycks komma från ett rum som både ingår i och samtidigt är skilt från verkligheten.
Mellan försvinnande och framträdande
Detta ljus, som tycks komma från spegeln, speglar dessutom en av de centrala aspekterna i Lindgrens måleri, som ständigt leker med begreppen framträdande och försvinnande. Turn the Page and Move On och Bright Future är två perfekta exempel på detta. Båda verken behandlar ett liknande tema.
I båda målningarna finner vi en mänsklig gestalt — manlig i den ena och kvinnlig i den andra — som tycks försvinna in i bildrummet genom ett färgspel som suddar ut gränsen mellan figuren och dess omgivning.
I Turn the Page and Move On framträder en ung kvinna ur den blå bakgrunden. Hennes fötter smälter samman med målningens fond; man anar deras volym, men gestalten förkroppsligas först när huden bryter sig loss från det blå som täcker nästan allt. Den övre delen av figuren försvinner bakom en blå tidning. Pappret avtecknar sig svagt mot bakgrunden men tidningens övre vänstra hörn smälter fullständigt samman med den och placerar kvinnans överkropp och ansikte i ett omöjligt rum som pendlar mellan närvaro och frånvaro. Ena armen är hudfärgad; den andra är redan täckt av blått.
I Bright Future skapas försvinnandet genom en annan effekt. Kroppen hos mannen som sitter med ryggen vänd på en bänk täcks inte av den cyanblå färg som utgör målningens bakgrund. Tvärtom uppstår en transparenseffekt där färgerna som formar den nedre delen av hans kropp tycks blekna bort och endast lämna kvar minnet av färgen, återgiven genom en vit slöja som fortfarande tecknar mannens kropp.
Betraktaren kan i dessa två verk läsa in kropparnas och figurernas försvinnande, men det är också möjligt att se den motsatta rörelsen: framträdandet av dessa kroppar som tycks födas ur den kromatiska bakgrunden. Här berör konstnären djupa metafysiska frågor: frånvaro kan inte existera utan subjektets tidigare närvaro, döden finns inte utanför livet, och figuren i en målning är inte verklig — den uppstår ur själva måleriet.
En konst med känsla
Lindgren beskriver den konstnärliga process som äger rum inom honom. Han berättar: ”Det handlar ofta om frågor som jag går igenom […] Då får jag möjlighet att gå djupare in i mig själv, och en bild formas inom mig. När denna bild blir tillräckligt tydlig driver den mig att gå ännu längre. Det är som upplevelsen av en närvaro, av något som existerar. […] Jag känner en enorm längtan — nästan en nödvändighet — att måla det jag har sett.”
Lindgrens konstnärliga metod kommer därför perfekt till uttryck i hans verk. Han söker gestalta känslan, den bild som formas inom honom. Han målar uppenbarelser och hans måleri är i sig självt en uppenbarelse. Utan att ge några definitiva svar väcker Grus Lindgrens målningar eftertanke och framkallar känslor eftersom de placerar sig mitt emellan abstraktion och representation. De erbjuder vissa nycklar till förståelse samtidigt som de lämnar betraktaren stor frihet till egen tolkning.
Sammanfattningsvis är Grus Lindgren en jazzkonstnär inte bara när han spelar musik utan också när han målar. Han behärskar improvisationens frihet fullständigt samtidigt som han förmår förena den med en tydlig, läsbar och begriplig struktur.
Catherine Bourlet
Konstexpert
Grus Lindgrens målningar är slående och uttrycksfulla; de fångar vår uppmärksamhet med en stark magnetisk kraft. Konstnären, född i Sverige 1962, har egentligen inte följt någon formell konstutbildning. Han är inte examinerad från någon konstakademi eller konstskola. Hans känslighet utvecklas organiskt och träder fram gradvis. Den uppenbarar sig genom de erfarenheter som formar hans liv. Hans intresse för teckning visar sig redan i barndomen. Den unge svensken förenar sitt bildskapande med en passion för musik. Han är nämligen sedan mycket tidig ålder en begåvad musiker. Efter utbildning inom den klassiska repertoaren upptäcker Grus Lindgren till slut jazzen och finner där en kreativ frihet som också kommer till uttryck i hans måleri.
Bildkonsten får en verkligt central plats i Lindgrens liv när han flyttar till Andalusien i södra Spanien. Där finner konstnären en miljö som lämpar sig för måleri och börjar ägna sitt liv åt det. När han talar om denna region, där han fortfarande bor, minns han: ”Jag tog tyst in ljuset, färgerna och de medelhavska skuggornas spel.” Som så ofta hämtar konstnären näring ur sin omgivning och sitt sammanhang och överför alla dessa influenser till sitt måleri.
En drömlik eskapad
Grus Lindgrens målningar kännetecknas av ett klart, kraftfullt och direkt ljus som lämnar mycket lite utrymme åt skuggor. Detta ljus ger hans måleri en stark plastisk kvalitet som gör att verken inte sammanblandas med verkligheten utan snarare överskrider och transcenderar den. Konstnärens färgpalett utmärker sig framför allt genom sin relativa enkelhet. Man finner en tydlig dominans av primärfärgerna – rött, blått och gult. Total Freedom, målad 2022, tycks perfekt vittna om den frigörelse som sker genom konstnärens kromatiska palett. Duken innehåller inga sekundärfärger; endast vita accenter bryter diskret magentans, cyanens och ockrans dans.
De figurer och gestalter som Lindgren målar framträder ofta mot en enfärgad bakgrund där ett fält av primärfärg fungerar som ett rumsligt och tidsmässigt sammanhang. Dog Dots, målad 2018, är ett perfekt exempel på detta. Dalmatinern fångas mitt i rörelsen; den tycks trava fram utan brådska. Men dess tassar vidrör inte marken; den svävar i ett obestämt rum. Konstnären lyfter ut sina figurer ur den verkliga världen och placerar dem i ett drömlikt universum, på en duk som överskrider verklighetens gränser.
Detta frigörande från verkligheten når sin fulla komplexitet när målningens motiv integreras i en realistisk och tydligt definierad miljö. Konstnären lyckas alltid införliva denna drömlika dimension som ständigt tycks ligga till grund för hans arbete. Waiting for the Third Act föreställer således ett par unga män i högtidskläder. De sitter i en soffa placerad i en mycket elegant interiör med avancerat parkettgolv, en stor spegel och höga dörrar. Trots detta förblir den använda färgpaletten mycket begränsad: figurerna är målade i cyan, miljön i magenta och ljuset i ockra. Denna förenkling av färgpaletten förstärks av det fragmenterade ljuset som utgår från reflektionen av en stor kristallkrona. Konstnären bryter denna logiska kontinuitet mellan figurerna och rummet genom att tydligt framställa reflektionen som ljusets källa, vilket gör att ljuset tycks komma från ett rum som både ingår i och samtidigt är skilt från verkligheten.
Mellan försvinnande och framträdande
Detta ljus, som tycks komma från spegeln, speglar dessutom en av de centrala aspekterna i Lindgrens måleri, som ständigt leker med begreppen framträdande och försvinnande. Turn the Page and Move On och Bright Future är två perfekta exempel på detta. Båda verken behandlar ett liknande tema.
I båda målningarna finner vi en mänsklig gestalt — manlig i den ena och kvinnlig i den andra — som tycks försvinna in i bildrummet genom ett färgspel som suddar ut gränsen mellan figuren och dess omgivning.
I Turn the Page and Move On framträder en ung kvinna ur den blå bakgrunden. Hennes fötter smälter samman med målningens fond; man anar deras volym, men gestalten förkroppsligas först när huden bryter sig loss från det blå som täcker nästan allt. Den övre delen av figuren försvinner bakom en blå tidning. Pappret avtecknar sig svagt mot bakgrunden men tidningens övre vänstra hörn smälter fullständigt samman med den och placerar kvinnans överkropp och ansikte i ett omöjligt rum som pendlar mellan närvaro och frånvaro. Ena armen är hudfärgad; den andra är redan täckt av blått.
I Bright Future skapas försvinnandet genom en annan effekt. Kroppen hos mannen som sitter med ryggen vänd på en bänk täcks inte av den cyanblå färg som utgör målningens bakgrund. Tvärtom uppstår en transparenseffekt där färgerna som formar den nedre delen av hans kropp tycks blekna bort och endast lämna kvar minnet av färgen, återgiven genom en vit slöja som fortfarande tecknar mannens kropp.
Betraktaren kan i dessa två verk läsa in kropparnas och figurernas försvinnande, men det är också möjligt att se den motsatta rörelsen: framträdandet av dessa kroppar som tycks födas ur den kromatiska bakgrunden. Här berör konstnären djupa metafysiska frågor: frånvaro kan inte existera utan subjektets tidigare närvaro, döden finns inte utanför livet, och figuren i en målning är inte verklig — den uppstår ur själva måleriet.
En konst med känsla
Lindgren beskriver den konstnärliga process som äger rum inom honom. Han berättar: ”Det handlar ofta om frågor som jag går igenom […] Då får jag möjlighet att gå djupare in i mig själv, och en bild formas inom mig. När denna bild blir tillräckligt tydlig driver den mig att gå ännu längre. Det är som upplevelsen av en närvaro, av något som existerar. […] Jag känner en enorm längtan — nästan en nödvändighet — att måla det jag har sett.”
Lindgrens konstnärliga metod kommer därför perfekt till uttryck i hans verk. Han söker gestalta känslan, den bild som formas inom honom. Han målar uppenbarelser och hans måleri är i sig självt en uppenbarelse. Utan att ge några definitiva svar väcker Grus Lindgrens målningar eftertanke och framkallar känslor eftersom de placerar sig mitt emellan abstraktion och representation. De erbjuder vissa nycklar till förståelse samtidigt som de lämnar betraktaren stor frihet till egen tolkning.
Sammanfattningsvis är Grus Lindgren en jazzkonstnär inte bara när han spelar musik utan också när han målar. Han behärskar improvisationens frihet fullständigt samtidigt som han förmår förena den med en tydlig, läsbar och begriplig struktur.
Catherine Bourlet
Konstexpert
Swiss Experts – Expert vid Schweiziska kammaren för tekniska och vetenskapliga rättsexperter, Bern
A.E.X.E.A. – Föreningen för auktoriserade europeiska experter, Paris
A.E.X.E.A. – Föreningen för auktoriserade europeiska experter, Paris
